Blogg

Tisdagen den 5 mars 2019

När jag hade katter hade jag sällan besök av möss (förutom de som katterna tog hem som trofeer). Efter det att mina tre katter gått bort kunde det hända att det kom en eller två möss vintertid. Jag fick då användning för musfällor. Så var det problemet löst. Musliken slängdes i soptunnan.

I söndags såg jag spår efter mus i skåpet under vasken. Jag satte ut en musfälla och kollade om något hade hänt på söndagskvällen. Mycket riktigt, en mus hade fastnat i fällan. Men det var något konstigt med det hela, musen var inte död utan hasade omkring med musfällan släpandes där bak. Hur skulle jag nu klara ut detta. Jag bestämde mig för att vänta till måndagen, då kanske musen hade dött. Det hade hon inte (jag tror att det var en hon) utan levde med sitt bakre bihang. Kanske jag skulle bli tvungen att slå ihjäl musen, men skulle jag klara av det. Jag tog fram en hammare som lades på diskbänken. För mitt inre öga såg jag den lilla musen titta på mig med sina små pepparkornsögon och jag själv ståendes med hammaren i huggläge och därefter hugga musens huvud i bitar så att blodet sprutade. Skulle jag klara av detta? Jag kom till slutsatsen att jag inte skulle klara av det. Möss är väl också människor. Jag beslöt mig för att vänta en dag till. På tisdagen låg fortfarande hammaren på diskbänken och musen släpade runt på sin musfälla i skåpet under vasken. Hon kunde ju inte ta sig ut någonstans på grund av fällan som hängde där bak. Jag pratade med musen medan jag diskade och sjöng en snutt för henne. Nu började det bli riktigt kritiskt. Det kändes som vanvård av mus. Det kanske man kunde bli anmäld för. Då kom jag att tänka på ett gammalt husmorsknep. Jag tog fram en handduk, öppnade dörren till skåpet och slängde handduken över musen. Nu kunde jag lyfta över henne till en hink. Sedan gick jag ut i trädgården, lyckades öppna musfällan och släppa ned musen i snön. Hon tittade på mig med sina små runda ögon, åt lite snö (hon var väl törstig efter två dygn i skåpet) och pilade sedan iväg mot jasminbusken.

Hej då musen, hoppas vi inte ses igen.

 Kafferep

Söndagen den 7 januari 2018

Jag blev bjuden på kafferep hos grannen Gunborg för några dagar sedan. Det händer inte så ofta numera. Var nog vanligare förr, då hemmafruarna kunde få ett välkommet avbrott i vardagen. Vi var  några damer i 70-80 årsåldern, ärrade av tidens tand men med humöret i behåll. Vi fick kakor och saffranspannkaka som inmundigades i den speciella atmosfär som Gunborg skapar kring sig med otaliga konstverk på väggarna och taxen Gusten som vill vara med.

Min bordsgranne berättade hur väl hon hade blivit mottagen av min mamma när hon flyttade till Hanken för många år sedan. Och nog var det så, mamma var mycket social och vänlig. Jag letar fram dödsannonsen, hon gick bort 1989. Det in memorian som Gunborg skrev då, förtjänar att citeras

"Gunn Bring

In memorian

"Gunn i kiosken" finns inte längre blad oss i Hanken. När jag kom till Hanken för 25 år sedan fick jag Dig som grannfru. Att ha goda grannar betyder mycket för ett rikare liv.Att ha Dig som grannfru har varit något alldeles extra. Jag kände mig välkommen med en gång. Du var alltid så hjälpsam. Du kom över en stund varje morgon innan dagens arbete började. Du levde ensam med Dina tonåringar och Din kiosk. Jag hade nyss fått vår förstfödde son. Vi diskuterade det mesta och jag är glad för de stunderna. De gav mig stimulans i min hemmafrutillvaro.

Så gick åren. Du blev en stolt mormor och farmor. Vi fick två pojkar som växte upp  och Du deltog intresserat i deras skolgång. Du var intresserad av alla ungar i Hanken. Du var också en intressant person för alla ungar. Lördagsgodiset är en viktig del i vår uppväxt.

Du slutade med kiosken, men fanns alltid i trädgården och hade ett vänligt ord till alla.

Så blev det så tyst på gatan. Du drabbades av sjukdom och vi fick inte se så mycket av Dig.Nu skulle väl jag ha återgäldat besöken, men det blev inte så ofta. Vi tvekar alltid inför sjukdom. Vill hon ha besök? Vi vill inte tränga oss på.

Plötsligt en dag är det för sent.

Tack kära Gunn för det Du givit mig och min familj. Vi kommer att sakna Dig, men Du lämnar ett ljust minne efter Dig.Du lämnar också över en ny generation grannar till oss. Dina barn och barnbarn, som vi är tacksamma för.

Sov i ro.

Gunborg"

Söndagen den 28 maj 2017

                            

Det finns en massa dagar som man förväntas fira. morsdagar, farsdagar, kanelbulledagar, hamburgaredagar m m. Vi firar inte sådana påhitt i någon större utsträckning i vår familj, men eftersom det är mors dag i dag kan man ju reflektera lite.

Min mamma växte upp i ett litet torp på närkesslätten, åtta personer i ett rum och kök. Några kor, en häst, några höns. Morfar drygade ut sin inkomst med dagsverken på olika gårdar. Mormor dog i barnsäng när mammas lillasyster föddes. Då kom en hushållerska som hette Jenny till familjens räddning men jag kan tänka mig att barnaskaran fick axla ett stort ansvar. Som kallskänka i Hallsberg träffade mamma vår pappa som då låg i beredskap och så småningom hamnade de här i Hanken och bildade familj. När jag var i 12-årsåldern skilde sig mamma och pappa. Det var inte så vanligt med skilsmässor på den tiden och jag och min bror tog det ganska hårt, vi ville ju vara en familj som alla andra. Mamma fick nu ansvaret för två barn och huset vi bodde i. Det kan inte ha varit lätt. Hon kämpade med livet. Hon hade en liten kiosk och städjobb. Jag minns att hon cyklade iväg och städade på morgnarna innan hon väckte oss för att vi skulle gå till skolan. Vi saknade inget materiellt, vi hade skor på fötterna och mat på bordet men det är klart att otryggheten fanns där. Hon uppfostrade oss på det sätt som låg i tiden. Man ska vara hel och ren under ifall en olycka händer och man hamnar på sjukhus. Om man hittade på hyss kunde man hamna på uppfostringsanstalt. Om man varit riktigt elak hade hon ringt till en doktor som undrade hur dessa barn hade blivit så förfärliga. Vi trodde ju inte riktigt på detta. men tvivlet fanns där. hon kunde ju faktiskt ha ringt doktorn och skämt ut familjen. Vi växte i alla fall upp och blev ganska hyggliga människor tror jag. Någonstans finns ju ett ansvar för sig själv som måste tas. Det var några år som vi inte träffade vår far men så småningom började vi umgås och fira midsommar och semestrar tillsammans. Jag tror att mamma kände sig utanför vid dessa tillfällen. Hon fick några år av glädje efter sin pension då hon fortfarande var frisk och pigg. Hon tog med glädje hand om barnbarnen och följde med oss på utflykter och umgicks med grannar och bekanta. Sedan kom sjukdomen successivt smygande och vi förstod inte och kunde inte hjälpa henne. Vi var ju mitt i livet med barn, arbete och allt som ska fixas i vardagen.

Lilla mamma, jag önskar att jag hade haft tid och möjlighet att hjälpa och förstånd att se hur sjuk du var. Du var en kämpe.

Söndagen den 9 oktober 2016

Nu är sommaren slut. Dags för höstens sista gräsklippning och att ställa in färgburkar, penslar och krukor i förråd och källare. Denna varma, ljuvliga sommar har för min del gått lite i slow motion beroende på att jag bröt handleden i juni med åtföljande träning och rehab för att återfå styrka och rörlighet.

Ett begrepp som hörs allt oftare i samhällsdebatten är rasistkortet, kvinnokortet med flera "kort". För min del har jag använt "gammaldamkortet". Ni vet, om man ser en äldre vithårig dam stappla fram, släpandes på en resväska, fumlandes i handväskan efter biljetten till tåget eller bussen, vem vill inte sträcka ut en hjälpande hand eller låta henne gå först i kön, De flesta, vill jag påstå, förutom väskryckare förstås vilka jag tack och lov aldrig har fåkat ut för. Jag tar tacksamt emot all hjälp, trots att jag egentligen är ganska frisk för min ålder och klarar att både tvätta mig och klippa gräsmattan. Förr eller senare blir jag väl tvungen att betala för dessa tjänster. men då hoppas jag att rot- och rutavdragen höjts.

Ja handleden har läkt bra, men det finns väl värre saker än en bruten handled, t ex att Donald Trump ringer kl tre på natten och meddelar att han inte har några planer på att hoppa av. Den mannen gör mig illamående.

Måndagen den 18 juli 2016

När man försöker vara snäll och ska leverera ved till grannen. När jag kom med en kärra full med ved och skulle öppna grannens grind så lossade den i sina fästen och föll framåt och och jag följde med grinden och tog emot mig med vänster hand. En bruten handled blev resultatet. Höger hand är ju tack och lov hel så jag klarar mig rätt bra i alla fall. Nu är det träning som gäller så jag kan komma igång och klippa gräset. Rensa grusgången går bra med höger hand. Det är en ganska rogivande syssla, man sätter sig på en dyna och hackar lite i gruset och när man känner för det bryter man av med en kopp kaffe.

Häromdagen när jag satt och rensade grusgången kom min vän pastorn och stannade till. Hej sa han och tog ett stadigt grepp om min vänstra handled. Eftersom jag nyss fått gipset borttaget kunde han ju inte veta att han kramade den brutna handleden. Den verkar i vilket fall som helst ha klarat sig från ytterligare justeringar. Vi pratade om ditt och datt, om vad som hänt förr och nu, innan han åkte vidare.

Jag läser i mitt förra inlägg en önskan om ett mer anständigt samhälle 2016. Tyvärr verkar inte denna önskan ha slagit in, utan ondskan visar sitt ansikte genom dödsskjutningar, terror och mord på civilbefolkning. Så meningslöst och fruktansvärt!

Måndagen den 4 januari 2016

Måndagen den 4 januari 2016 - ett nytt år rullar in. Här i kvarteret där jag bor är det tyst som i graven. Jag räknar till nio villor som bebos av pensionärer och några där det bor de som nått pensionsålder men fortfarande jobbar. Vi gör inte så mycket väsen av oss. Annat var det för sisådär en 30 år sedan med lekande barn, hundar som skällde och jagade katter och kaniner, kvartersfester och trimmade mopeder.

Det kanske inte är så tyst i graven. Nyårsfest, varför inte? Vi som lever i den jordiska tillvaron är inte inbjudna men själarna från en annan dimension samlas till ett himmelskt party. De sista månaderna innan min far gick bort brukade han prata om en upplevelse när han vaknade på nätterna och kände att det var någon mer i lägenheten. Kanske någon som bjöd in honom till sin nyårsfest? Pappa, när det blir dags, glöm inte att bjuda in mig, jag kommer och tar med mig mamma. Sirkka-Liisa är oxå med. Vi spelar boule och pratar gamla minnen. Kanske farmor och farfar dyker upp. Tror nog att din biologiska mamma Lilly oxå vill vara med och kanske den far som du aldrig såg. Vilket party det skulle bli!

I år fyller jag 70, det är ganska mycket. Det sämsta med att bli äldre tycker jag är alla förändringar, det vill man inte ha. Särskilt tekniska saker som man måste lära sig, dator, smartphone, pinkoder. När man precis har lärt sig hur det nya fungerar har man glömt vad man lärde sig. Och när man omigen lärt det man glömde har detta ändrats. Vad som är bra med att bli äldre är att man inte bryr sig så mycket om man gör bort sig, att man inte behöver sminka sig varje dag, att man gärna ber om hjälp och ofta får det då folk tycker att man verkar gammal och bortkommen, vilket kan vara en bra strategi ibland.

En massa nya ord har det blivit under 2015, t ex vithetsnorm, obror, dumpstra, svajpa, vejpa, ögonkramp. Ögonkramp är vad jag får av dessa.

Vill till sist uttrycka en önskan att 2016 blir början till ett mer anständigt samhälle för obröder, osystrar, bröder och systrar, flyktingar, eu-migranter i världens alla hörn.

Fredagen den 24 juli 2015

Jag har aldrig tänkt på mina tummar och vad jag använder dem till, de har ju alltid funnits där. Tills igår, då jag lyckades slå igen en tung ytterdörr över min högra tumme. Aj vad det gjorde ont och snart såg tummen ut som på bilden. Nu har jag upptäckt att en tumme kan vara ganska bra att ha, t ex när du ska öppna bildörren, starta bilen (min bil startar inte genom en elektronisk knapp), hantera mobilen, bära alla grejor du har shoppat från affären till bilen, använda cigarettändaren, fästa nålar i håret, skala potatis, ta en bild på sin högra tumme med vänster hand mm mm. Nu är det bara att vänta och se om nageln ramlar av eller inte. Hoppas inte. 

Måndagen den 20 april 2015

När man minst anar det får man besök av tre gengångare från barndomens dar. Jag halvlåg på en dyna och rensade min grusgång, med ålderns rätt är det ett ganska bekvämt sätt att rensa en grusgång på. Då dök de upp, en gammal lekkamrat, en kyrkans man och en kvinnotjusare (det var inte jag som sade det). Vi hade ett trevligt samtal om förr i tiden när vi lekte kurragömma i kistorna som förvarades i vår gamla ladugård, hade äppelkrig och när vi stängde in kvinnotjusaren i en låda. När han äntligen kom ut ur lådan sprang han ikapp mig och ryckte mig i håret. Fast detta är inget som jag minns. Sedan var det dags för lunch, som jag delvis hämtade i trädgården. Det blev knaperstekta nässlor, gräslök, persilja och creme fraiche i tortillas med vitlök och det var mycket gott.

Söndagen den 18 januari 2015

Nu när jag inte har några katter hade jag tänkt mig att börja mata småfåglarna. Fågelmatare och frö har införskaffats. Tanken var att jag skulle kunna sitta vid mitt köksfönster och titta på de olika sorters små fåglar som kom för att äta. Det fungerar så där. Kruxet är att här finns många skator och att skator är ganska finurligt lagda. Det är klart att även skator behöver mat men jag hade inte tänkt att de skulle få det just här, i min fågelmatare. Det säger bara swisch så är maten slut. Har försökt hänga mataren så att de inte kommer åt den men då tar de fart och flyger på den så att fröna ramlar ur eller håller sig svävande genom att flaxa med vingarna och stödja klorna mot matarens kant medan de glufsar i sig. De är således ganska kloka fåglar, få se hur jag kan ta mig ur detta dilemma.

Politik ja, några av er har kanske följt medias rapportering från Örebro under helgen om stödåtgärder för hemvändande extremister. Eftersom jag har släkt och vänner i Örebro har jag följt detta med lite extra insyn. Detta är ju en känslosam fråga och alla normala människor tar väl avstånd från det våld som IS står för. I Örebro har diskuterats om stödåtgärder kan göras för hemvändande extremister. Medias rapportering med tveksam rubriksättning har triggat igång en debatt som i stora delar hoppat ur skaklarna. Frågan handlade i grunden om att diskutera om stödåtgärder skulle kunna ske och i så fall hur, inte att Örebro välkomnar IS-soldater till kommunen, skyddar mördare och erbjuder jobb, denna vinkling finns i kommentarerna på facebook. Jag skäms och blir ledsen. Om det nu är så att lagstiftningen bör ändras så att IS-soldater inte får återvända så kan ju inte kommunen eller dess invånare göra detta utan vidare och om det nu är så att det finns hemvändare så är det väl bättre att göra någonting än att inte göra någonting alls. Att inskränka medborgerliga rättigheter kan ju heller inte en kommun eller dess invånare göra, Vad blir då alternativet? Medborgargarden och snipers? Verkligheten är otäck ibland.

Onsdagen den 10 december 2014

Nu var det längesen jag var inne på bloggen. Sommaren bara rann iväg men jag är helt återställd efter blindtarmsoperationen, kunde t o m ta mig några dopp i Vättern. Det blev dock inte så mycket gjort hemmavid som jag hade tänkt men det är ju bara att acceptera och ta nya tag. Har haft en förlust i sommar som varit jobbig, min älskade lilla kattgubbe Johnsan har gått till de gröna ängderna, han fick en värdig begravning i ett hörn av trädgården. Nu är alla mina tre kissar borta och det tog några månader innan jag insåg att ingen katt kom och mötte mig när jag öppnade dörren. Saknaden finns fortfarande kvar.

Hösten är lite jobbig nu, bara regn och rusk och blåst, hade nog föredragit snö. Och snart är det jul, årets julklapp är tydligen en drone, jag får väl önska mig en sådan, vad jag nu ska ha den till, kanske ska skicka den på regeringskansliet. Nej, jag nöjer mig med mitt nya strykjärn som jag hämtade på posten idag. Det känns lugnt och tryggt, i beskrivningen stod att det även kan användas av personer med begränsad mental förmåga och det har jag när det gäller nya saker som ska användas, skruvas ihop och fås att fungera efter beskrivningar. Jag är däremot duktig på att be om hjälp, så förr eller senare brukar det lösa sig.

Lördagen den 5 juli 2014

Jag hade tänkt tillbringa midsommarveckan i Tingstorp som hund och hästvakt med skogspromenader, bokläsning och klippning av lite trasor till en matta. Åkte upp på torsdagen och redan då kände jag att jag hade ont i magen men tänkte att det nog skulle gå över. På fredagen åkte husfolket till Italien. Mitt magonda blev värre och värre och på fredagskvällen stod jag inte ut längre utan ringde till en granne som skjutsade in mig till lasarettet. Jag kommer inte ihåg så mycket av de första dagarna , var halvt medvetslös av smärtorna. Efter undersökningar konstaterades sprucken blindtarm och jag minns att läkaren sa till mig när jag vaknade upp efter operationen att "det här var en elak liten rackare". Nu är jag i alla fall hemma med tre små hål på magen och är mycket tacksam över hjälp från sjukhuspersonal, grannar och min bror som hämtade hem mig och hjälpte till med handling de första dagarna.

Torsdagen 1 maj 2014

Kvarnsjön

Inga demonstrationer för mig idag. Planen var en dag i Tiveden, sitta vid en sjö och titta på ett guppande flöte. Fiskekort var köpt och äggmackor och kaffe i ryggsäcken. Jag hade tänkt börja vid Sörängs Bergsjö och avsluta vid Hanesjön. Kl 07.00 åkte jag från Hanken. När jag kom fram till Bergsjön stod det en HUSVAGN där jag tänkt vara. Hittade ett annat ställe som fick duga. Nästan med en gång gick linan sönder. Flytflöte, lina och krok guppade retsamt iväg utom räckhåll. Då åkte jag till nästa sjö, som var Norra Fisklösen. När jag kom fram till sjön stod det en HUSVAGN där jag tänkt vara. När jag försökte fixa nytt flöte, lina och krok gick linan sönder igen. Jag var tvungen att åka hem och sätta på ny lina på rullen. Sedan åkte jag till Kvarnsjön, där stod tack och lov ingen husvagn. Jag fick några härliga timmar i blåst och även lite sol, frånsett att linan trasslade hela tiden. Någon fisk blev det inte, men det smakade bra med äggmackor och kaffe. 

Fredagen 18 april 2014

Långfredag. Läst nyheter på nätet. Ukraina, flyktingar, hemlösa, drömmen om Sverige. Tömt kattlådan. Varför måste katten vara ute flera timmar, komma in och gå i kattlådan? Det skulle ju gå att göra det som behövs utomhus. Förr i tiden hade vi alltid katt, men jag kommer inte ihåg att vi hade någon kattlåda. Ej heller hörs några marskatter numera, förr var det ett förfärligt rabalder på vårkvällarna, när hankatterna mätte sin styrka med varandra. Men det är väl klart, numera är ju alla snöpta och fråntagna sin manlighet. En fördel är ju att man slipper klagomål från kringboende, de tidigare busarna är nu fromma som lamm och gosar gärna med matte och husse.

Min bror och jag har varit en sväng till kyrkogården i Forsvik, många gravar var prydda med penséer och påskliljor. Det är vilsamt att vandra omkring och fundera över vilka livshistorier som döljer sig bland gravstenarnas inskrifter. Många är bekanta, andra inte. Vill man forska kan man gå via internet numera, nästan allt man söker finns där, jag hittade en gång en beskrivning som en granne gjort av några forna invånare i byn där jag bor. Nästan alla som bor nära mig är pensionärer och vi har alla vår historia som ibland vävs samman i ett kollektivt minne av sanningar, osanningar, skrönor och personliga upplevelser.

Lördagen den 8 mars 2014

Jag fick ett fint brev med posten häromdagen. Det är ju inte så vanligt numera att få brev med post då nästan all kommunikation med vänner och bekanta sker genom internet och mobiler. Hen som skrev hade varit sommarbarn i min by när jag växte upp och visste nästan mer om mig än jag gör själv. Jag tror att pappan hette Arne.

 Årets första tussilago

Lördagen den 8 mars 2014

Årets första tussilago, plockade vid hundbadplatsen/hamnen i Hanken.

Lördagen den 18 januari 2014

Minus 3 gr och svag vind, en lagom dag för en promenad till Q8 och fylla på förrådet av cigaretter. Det tar ungefär en timme, idag tar jag vägen längs 49:an för att slippa sjövinden som rullar in vågorna mot stranden. Promenadvägen längs Vättern är annars mitt favoritstråk. När jag betalat i kassan på Q8 säger kassörskan "Vill du ha kvittot?" och jag svarar "Nej, tack." Dvs jag hör inte att hon säger så men jag vet eftersom hon brukar säga detta. Det är nämligen så att jag håller på att prova ut hörselsnäckor då min hörsel blivit försämrad sista året. Det är lite jobbigt att säga "vad sa du?" efter var och varannan mening när jag pratar med folk. På hemvägen funderar jag, tänk om hon sa något helt annat, t ex "ha en bra dag" eller "eftersom du är kund nr 100 idag har du vunnit gratis bensin för ett helt år, kan vi få överräcka en bensincheck?" och jag svarade Nej tack! Det hade ju varit som Goddag yxskaft! Nej, det blir nog bra att få mina hörselhjälpmedel. Jag kanske t o m kan höra syrsorna i sommar. 

Måndagen den 23 december 2013

Jag kände mig något deprimerad idag. Skall som vanligt tillbringa juldagarna tillsammans med min dotter och hennes familj och när jag såg mig omkring såg jag tre rum som var julstädade, nåja, ganska städade efter mina mått i alla fall. Sovrummet hade jag tydligen glömt, det såg ut som ett omklädningsrum för en tonåring. Bestämde mig för att inte bry mig, det är ju ändå bara jag och katten som skall sova där och jag är ju hemma igen om ett par dagar och kan städa då, kanske.  

Tänk att Luther alltid skall sitta på axeln! Vemodig strosade jag runt och sneglade mot sovrumsdörren. Den går ju att stänga. Sagt och gjort men kände mig ändå inte tillfreds.

Två saker fick mig på bättre humör. När jag hämtade in posten låg där ett papper hoprullat med ett fint band omkring. Det var en hälsning från grannen, "kulturtanten" som önskade mig god jul med en bild där hon står i sin vedbod som är fullproppad med vedträn upp till takåsarna. Det värmde, att hon hade gjort sig det besväret, trots att en av mina katter en gång i tiden åt upp hennes kanariefågel.

Sedan åkte jag till Coop för att handla och jag skulle bara ha två varor, legymsallad och getost. Kön till kassan var lång och otåligheten hos kunderna spred sig när rabattkuponger inte fungerade och id-kort måste kollas. Då vände sig damen som stod före mig i kön om, tittade på mina två varor och sa helt vänligt att jag kunde gå före henne. Nu tror jag inte att någon av oss hade särskilt bråttom, vi var båda pensionärer och kände ingen stress. Det var gesten som värmde, att hon visade omtanke gentemot en obekant person.

Nu kände jag mig mycket bättre, tänk vad lite vänlighet kan göra! 

 

Fredagen den 1 november 2013

 

Kors! Är tiden ur led? Åska. Nu? I november!

 

 

Fredagen den 18 oktober 2013

Älskade Lisa. Vi har haft varandra i snart tjugo år, men nu var det dags för dig att vandra vidare. Du mådde inte bra, och i onsdags morse gick du ut genom dörren och kom inte tillbaka. Ljus brinner för dig på köksbordet, vid fönstret där du tyckte så mycket om att sitta och iaktta vad som hände på vägen utanför. Du saknas!

 

 Min soptunna

 Måndagen den 26 augusti 2013

Idag åkte jag till tippen med min gamla soptunna. Den har stått utanför källartrappan i säkert 20 år, en gammal plåttunna som tömdes genom säckbyte. Numera har vi ju gröna fina plasttunnor och dessutom källsortering. Jag har alltid trott att jag skulle hitta en lämplig uppgift för tunnan, så har dock inte blivit fallet utan den har stått där år efter år och idag såg jag att jag hade proppat den full med gamla brädbitar. Vad jag nu ska ha dem till. Eftersom huset nu är på väg att bli målat, jag säger på väg eftersom jag har en vägg och altan och balkong kvar, tyckte jag att tunnan var så gammal och risig och inte kunde stå kvar utanför huset, men lite ångest hade jag när jag baxade in den i bilen. Jag har svårt för att slänga saker och det finns minnen även med en soptunna. Vi hade en newfoundlandshund som hette Cia som var alldeles vansinnig när sophämtarna kom, antagligen tyckte hon att de tog något för oss. Det var viktigt hur många meter tunnan stod från vägen, blev det fel här kunde man bli utan sophämtning. Man fick ej heller lägga vad som helst i tunnan, min mor hade råkat lägga i några pluttar efter Cia men då fick hon en skarp tillsägelse.

Vila i frid gamla soptunna! 

 

 

 

 

Torsdagen den 20 juni 2013

En helt underbar dag. Nu har mina härliga dalarosor snart blommat över. Blomstringstiden är kort men ljuvlig och så gott de doftar. Jag går runt i trädgården och rycker lite strån här och där och sniffar på sommarens dofter. Imorgon ska det visst bli åska. Det är ju midsommarafton så varför inte. På tisdag åker jag till Tingstorp för att vara husvakt en vecka när Rasmus, Jenny och Adrian åker till Portugal. Det kommer att bli tomt utan Mischa. En ny hund är dock på ingång. Adrian tyckte att den skulle heta Bertil, men det blir kanske lite konstigt eftersom det är en tik. Rasen är landseer.

 

Fredagen den 10 maj 2013

Älskade blandrashunden Mischa har vandrat vidare till hundhimlen. Hon blev 15 år. Många gånger gick vi vägen till häxstenen i Tingstorp. Nu får du vandra på andra vägar, farväl Mischa!

 

Måndagen den 28 januari 2013

Hujedamej vilket liv det blev. Man kunde nästan tro att de hade föreslagit slaveriets återinförande eller slopande av kvinnors rösträtt. Det verkar som många inte insett att detta är ett utkast. Från mitt arbetsliv kan jag säga att om jag hade läckt ett utkast till press eller allmänhet hade jag blivit hudflängd. Detta ansågs inte offentligt förrän förslaget hade blivit diariefört, dvs när det nästan var färdigbehandlat. Mycket modigt av Centerpartiet, det finns mycket bra i förslaget och en del som behöver strykas, men det är ju bara att ta fram rödpennan. Mycket viktigt att få en dialog och samsyn mellan landsbygd och stad. Men, vilken dialog det har blivit. Eftersom jag känner folk i Örebro har jag följt processen litegrann. En del av de remissvar som kommit in är bra och har konstruktiva förslag, en del verkar ha kommit från sverigedemokraterna, gud bevare oss. Bra gjort, kämpa på Centerpartiet!

Lördagen den 5 januari 2013

Den senaste veckan har jag sett de gamla Rocky-filmerna som visats på TV. I morse när jag hade hämtat in DN och hällt upp en kopp kok-kaffe tittade jag ut genom fönstret och där - såg jag Rocky jogga förbi i sin gråa svettiga tröja tätt följd av sin son och en bit efter, Adrian. Nu var det ju förstås inte Rocky utan grannen Fabian med familj, men för en sekund tyckte jag mig se familjen Balboa.

Söndagen den 25 november 2012

Sedan jag gick i pension för ett par år sedan har jag varje dag på byvägen sett en bybo gå förbi mitt fönster. Han går i ur och skur, om det är behövligt med paraply. Efter en bra stund kommer han tillbaka. Jag och mina grannar har pratat om hur duktig M är, som nästan aldrig tycks missa sin dagliga promenad. Jag har undrat över vilka vägar han går, tar han skogsstigarna eller vågar han sig ut på 49:an?Häromdagen nämnde jag detta för kassörskan i Hankens Livs, vår närbutik som ligger på 5 min gångavstånd från M:s hus. Jaja, sa hon, M går till min syster, det har han gjort i flera år. De dricker kaffe och spelar lite kort. Sedan går M hem igen. Hennes syster bor några hundra meter från närbutiken. Så var det med det. Jag tycker nog att det ändå är bra gjort att hålla igång en rutin, även om det inte var så långa promenader som jag trodde. Att dricka kaffe lär ju numera vara nyttigt och att spela kort hjälper väl till att hålla igång de grå. Däremot läste jag i bladet idag att fysisk träning rentav kan vara skadligt för vissa människor.

Tisdagen den 6 november 2012

Inatt väljer det amerikanska folket president. Jag håller tummarna för att Obama blir omvald, USA påverkar hela världen och Mitt Romney är inte min cup of tea. Imorgon ska jag till tandläkaren, när man var i jobb gick det ganska smidigt att genomföra ett besök där, nuförtiden förbereds besöket mentalt och oralt minst en månad i förväg, ska det göra ont, skall Martin hitta några hål, hur stora kostnader blir det?

Torsdagen den 4 oktober 2012

Igår var det vävkväll och vi bestämde vad vår lilla vävgrupp ska heta. Undenäsvävarna blev det. Motto: Vi skyttlar och slår, bryter av med en kaffetår.

Lördagen den 29 september 2012

Vi fick i förra veckan höra att farfars och farmors gravsten på Forsviks kyrkogård hade ramlat omkull, kanske inte så konstigt, den har ju stått sedan 60-talet. Min bror och jag har nu ordnat så att den kommer att resas igen, vi kommer antagligen att plantera en kärleksört, den brukar ju blomma så fint år efter år.

Måndagen den 13 augusti 2012

Jag målar huset sedan några veckor tillbaka. Hinner jag två sidor innan vintern kommer är jag nöjd, får fortsätta nästa år. Har även gjort några fönster, vilket tar tid och är nog så knepigt när man inte lyfter av dom. En dag när jag stod på stegen och målade högt upp på ena gaveln stannade en man i en bil, svårt att se hur gammal han var men ingen ungdom precis och sa att "när man är över 65 år ska man inte klättra på sådana där stegar, man kan ramla ner och skada sig". Jag upplyste honom om att jag var 45 år vilket ju gör mig 20 år yngre. Undrar om han stannade några hus längre bort där en skolkamrat, alltså i samma ålder som jag, klättrar på taket till sitt hus. Skillnaden är att skolkamraten är en man. En reflektion vid samtal med min granne Gunborg, 77 år om detta har någon betydelse - vad var detta, åldersdiskriminering eller könsdiskriminering? Upplysningsvis kan jag nämna att för ett antal år sedan renoverade två pigga pensionärer i 70-årsåldern mitt hus och de sprang som ekorrar på taket. Antingen var de män eller kvinnor.

Måndagen den 23 juli 2012

Adrian har återigen varit på ett kort besök. Vi var på loppis i Undenäs i lördags, Adrian sålde leksaker och jag sålde diverse saker som låg och skräpade hemma samt hembakade vinbärslimpor. Det gick bra, särskilt för Adrian som var mycket nöjd. På kvällen fick jag återigen välja från en meny som Adrian gjort, denna gång ko, gris, kisse eller fisk. Jag tog fisk, den bestod i bitar av popcorn och inte så färsk choklad. Åt gjorde jag i alla fall. Igår fyllde Adrian 9 år, grattis!

Lördagen den 5 maj 2012

Barnbarnet Adrian är på besök över helgen och vi har bl a varit i Undenäs på den stora kakfesten som arrangeras en gång per år och där man får äta hur mycket kakor man vill.

Smaskigt!

En liten solskenshistoria bjuder jag på. Adrian blev plötsligt väldigt hemlig under kvällen och kom med en egenhändigt tillverkad meny där jag kunde välja och han skulle servera. Jag kunde välja på följande

-höna

-gube

-hemlig spesial

Under tillkämpat lugn valde jag "hemlig spesial", tänkte att det kan ju inte vara värre än "gube". Det som serverades var misstänkt likt popcorn och chokladbitar. Jag antar att ni åt något annat till kvällsmat.

Tisdagen den 17 april 2012

Hittade några gamla anteckningar när jag städade i ett skåp. Jag måste ha skrivit dom i 12-13-års-åldern när jag tillbringade mina lov och ledigheter hos hemmansägare Erik Flemsjö i Högsås, Undenäs. Här kommer den i sammandrag.

Det var nödtider i riket och konungen utfärdade ett påbud att var kyrka som hade mer än två kyrkklockor skulle avstå den tredje till riket. Eftersom man i Undenäs socken hade tre kyrkklockor, nämligen Kirsti, Maja och Kari, lät man nedsänka Kari i den mörka, sägenomspunna och välluktande dyhålan Flemsjön samt tog noga märke på platsen. Efter det att konungens klockhämtare lämnat denna redlighetslösa socken, skulle man hämta upp Kari. Jonas, Knut och Erik Flemsjö rodde ut till den utmärkta platsen. Plötsligt blev de stela av skräck, då en hand med kloliknande naglar syntes gripa om båtens reling. Det var sjöskogsrån som visade sig och hon hade ett budskap. Hon meddelade med entonig röst att Kari endast kunde hämtas upp från djupet av två vita stutar, uppfödda på skummjölk och därtill tvillingar och vid årorna skulle två tvillingar sitta. Detta yttrande togs på allvar och man for hem och gjorde förberedelser. Så kom då stunden för det första försöket att bärga Kari. Man spände rep efter de vita stutarna och en av tvillingpojkarna dök ner och band fast repet i Kari. Så sattes stutarna i rörelse och repet med sin värdefulla last rörde sig sakta uppåt. När det bara var några meter kvar innan man åter skulle få se sin kära Kari hördes från skogen en stämma så mörk, så hemsk att varje hjärta bävade: Du är för vek din vassböling! Sedan slaknade repet och Kari återtog sin viloplats på tjärnens botten. Man förstod nu att något måste vara galet och vid en närmare utredning visade det sig att en piga en gång hade slängt åt stutarna en vattenslatt, emedan hon ej förstod bättre. Man beslöt att försöka en gång till. Ett annat villkor för upptagningen var att roddarna under försöket skulle vara absolut tysta. Man använde nu ett annat par tvillingpojkar, som fick stränga förhållningsorder. Så började man. Denna gång fick man klockan halvvägs innan något tillbud inträffade. Då kom plötsligt en höna hoppande över vattnet med ett stort hölass efter sig under det att hon skrek: Jag skall hoppa till Stockholm, jag skall hoppa till Stockholm! Då kunde en av bröderna inte hålla sig längre utan sade: Skit hoppar du!, varvid repet åter en gång slaknade och en stilla krusning på tjärnens mörka yta förrådde att Kari åter virvlade ner mot djupet. Man förstod nu att de underjordiska var emot Karis upphämtande och eftersom ingen vågade strida mot de mörka makterna beslöt man att avsluta försöken. Men ännu i denna dag kan man i mörka kvällar höra klockklang från Flemsjöns djup och klockorna i Undenäs kyrka låter i den dag som idag är sin klockklang ljuda över nejderna: Kirsti, Maja, Kari ligger i Flemsjön! 

Måndagen den 27 februari 2012                                             

Är nu fullt sysselsatt med att väva på Jennys matta. Under mars ska den nog bli klar. I mattan kan bl a skönjas en gammal morgonrock, Rasmus gamla skjortor och en jättegammal plisserad kjol som jag hade i ungdomens dar. Blå och vit blir mattan och vävs i rosengång och tuskaft.

                                                                                                                                     

Schack
Tisdagen den 24 januari 2012
Var i Örebro i helgen och skjutsade Adrian till schacktävling (fjärde våningen) i Behrns Arena. Han är jätteduktig, kom tvåa i lågstadiegruppen. I pauserna sprang barnen upp och ned i läktarna och hade jättekul. Lunchen intogs på Max. När vi åkte hem glömde både Adrian och jag våra mössor i schacklokalen, få se om Rasmus kan få tag på dem. Jag gillar den mössan, hemstickad av Madde på Trollting.

Onsdagen den 18 januari 2012

Pratade nyss med min dotter i Örebro. En bitter partisekreterare från moderaterna har tydligen skrivit en liten bok om rådhuset i Örebro. Bl a nämner han en lustig liten man från ett mittenparti som läser ur svärmors bibel. Det är jag som är svärmodern och det är sant att Rasmus citerade bibeln vid ett fullmäktigemöte för några år sedan. Citatet togs sedan ur sitt sammanhang och orsakade en mediastorm. Rasmus anklagades bl a för att vara homofob (vilket han definitivt inte är), men det är en annan historia.

Torsdagen den 12 januari 2012

Det blev stuvade makaroner och köttbullar. En hembakad vetelängd med fyllning av egenplockade blåbär ligger på upptining. I väntan på detta läser jag Henrik Höjers bok om Al Capone.

Jul 2011
Torsdagen den 29 december 2011
Ja så var julen över, firades i Örebro, och om några dagar rullar det nya året 2012 in. Jag fick 4 julklappar, en brödrost, en scarf och konstverk i pärlplatteform och halsband i smyckeswire egenhändigt tillverkade av barnbarnet. Den nya brödrosten var jättefin, en metalliskt röd OHB Nordica. Min gamla dog för några månader sedan efter säkert 30 års trogen tjänst. Årets tomte var från Kanada och avslöjades på grund av sin brytning av Adrian som pappa till lekkamraten Marcus. Julmaten var helt vegetarisk och jättegod.

När vi nu snart går in i år 2012 har vi lärt oss några nya ord, t ex juholtare, riskkapitalist i betydelsen tjäna pengar på vård av gamla och utbildning av barn och ungdomar, mobildagis, åsiktstaliban, arabisk vår, attitydinkontinens. Det är mycket nytt att förhålla sig till för en äldre dam. Förr hotade man barnen med sotaren om de var olydiga, nu kanske jag hamnar på Carema om min attitydinkontinens blir för svårhanterbar. 

Söndagen den 27 november 2011

Gick en promenad i blåsten, på vägar där mina fötter har trampat förr. Där bodde Ragnar, en av de första att skaffa TV i vår lilla by. Eftersom Ragnar var en snäll man samlades vi barn varje kväll i hans vardagsrum. Utbudet var inte så stort på den enda kanalen, Humle och Dumle var en favorit, men ibland kunde man även ägna sig åt att studera testbilden, i väntan på något bättre. Där är Hjalmars lilla stuga, nu är det inte mycket kvar av den, men jag kommer ihåg Hjalmar, och särskilt hans barnbarn, som var något av en flickfavorit när vi var i 11-12 årsåldern. När jag kommer hem ser jag på Stockholm Horse Show. John Whitaker vinner hoppningen Stockholm Grand Prix. Jag minns John Whitaker, det måste vara för 20-25 år sen som vi var i Göteborg och fascinerades av John och den vita sagohästen Milton. Ja, tiden går.

Kantareller
Tisdagen den 8 november 2011
När jag kom hem från min vanliga skogsrunda idag hade jag fickan full med kantareller! De är nu stekta och uppätna och smaken var det inget fel på.

 Alla helgons dag
Lördagen den 5 november 2011
Kvällen tillbringas med kladdkaka, Sunset Park av Paul Auster och som avslutning, Downtown Abbey. Perfekt.

 De levande döda
Fredagen den 4 november 2011
Allhelgonahelg. Anders och jag åker till vår mors grav på Forsviks kyrkogård, i skogsbrynet mot Undenäs moar. Vi åker en bit bort och bryter granris till graven. Lyktor flämtar på gravarna. De döda blir levande i våra sinnen, i våra diskussioner. Här kom Erik i Högsås körande på väg mot Forsvik för att sälja ägg. Ardennern Mona-Lisa drog vagnen. Hur var det nu, blev Erik verkligen instängd i det lilla skjulet vid Flemsjön med sin tilltänkta fästmö från Göteborg som ett sätt att hitta varandra och komma överens om ett liv tillsammans? Hur var det med kyrkklockorna som sänktes i Flemsjön? Min bror säger att han vill blir kremerad och få sin aska spridd i Vättern när han går bort. Det låter bra, tycker jag, min aska kan också gärna få spridas i Vättern. Då blir vi en del av Vätterns kollektiva minne och våra röster blandas med bruset från vågsvallet.

 Äntligen
Torsdagen den 3 november 2011
Äntligen är min hemsida färdig. Inte perfekt, men den får duga, jag är ju trots allt ingen programmerare, dessutom pensionär och har gjort allt själv. Förbättringar får ske efterhand. Det var en bra dag idag, fick en matkasse levererad till dörren, min bror kom med nylagad kålpudding. Tack Anders, det var gott!

 Varning för siar-maffian
Enligt en artikel i Aftonbladet söndagen den 30 oktober 2011 varnar Margareta Dexius från Karlsborg för ett internationellt nätverk av spåmän som försöker få människor att känna sig utvalda och smickrade och lovar förändra hela deras liv i positiv riktning. De tar betalt för råd, tips, tröstande ord, amuletter och löften om att vinna pengar. Den 73-åriga italienskan Maria Duval är en av de kvinnor som ingår i siar-nätverket. Jag vill inte att fler ska gå på den här bluffen, säger Margareta Dexius, som själv förlorat 25.000 kronor.

 

 Länkar

Trollting

Hippolife of Sweden

N.nu

Karlsborgs kommun

Om mig